8 juni 2016

Jag vill tacka alla som har hört av sig på olika sätt för att skicka en sista hälsning till mamma. Begravningen i fredags den 3/6 var vacker och jag är glad att så många från mammas yrkesfält var där. Hon har ju varit i spetsbranschen i 45 år och det är något som kommer att märkas även i framtiden. Prästen Emma Thorén tog upp detta och berättade att mammas sista dag på arbetet var den 5 januari i år. Helt fantastiskt tycker jag. Men hon hade inte gett upp utan sa hela tiden ”Bara jag blir lite bättre ska jag ner i affären igen”. Vi hade planerat för hur hon skulle ta del på Knyppeldagen och detta var något hon såg fram emot. På morgonen den 3/6 – samma dag som begravningen, tog jag ett foto på affärsfönstret. Som ni ser var det soligt väder – och precis då jag skulle ta kort lystes mammas foto upp av solen. 🙂

Dikten av Pär Lagerkvist som jag la ut dagen efter att  mamma dött avslutas med orden: ”Jag skall vandra, ensam utan spår.” Just dessa rader känner jag inte stämmer med mammas syn på livet. Jag hittade ett tidningsurklipp i hennes välstädade lådor med dikten nedan. Det var ingen slump att detta urklipp låg där, tror jag. Prästen läste upp dikten på minnesstunden, och jag vill även förmedla den här till er som kände mamma. Så här vill jag att vi ska tänka på henne. Hon försvinner inte utan spår, utan hon kommer att finnas kvar i våra tankar. När jag är i affären nästa gång 29/6-2/7 är ni välkomna in och prata minnen med mig!

Döden betyder ingenting.

Jag har bara dragit mig tillbaka i ett annat rum.

Jag är jag och du är du. Allt vi var för varandra det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn, tala till mig på samma sätt som du alltid brukade.

Ändra inte ditt tonfall, håll sorgen borta från din röst. Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade skratta till vardagens småting.

Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.

Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.

Livet betyder detsamma, ingenting har skett som förändrar det.

Livet går vidare, därför att det måste gå vidare.

Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.

Varför skulle du sluta tänka på mig för att du för att du inte längre kan se mig.

Jag väntar på dig, för en kort stund, alldeles i närheten.

All är bra.