Butiken är den äldsta spetsaffären i sitt slag. Verksamheten grundades 1920 av Elsa Peterson och idag drivs den av hennes dotterdotter Karin Landtblom.
Knyppeldagen 2026 blev en varm historia. Men knyppelfolket är ett segt släkte och trotsade värmen med handfläktar, parpaly och mycket vatten. De som satt och knypplade på stan sökte efter skugga så gott det gick. Själv hade jag Elsa Petersons spetsaffär öppen i Gottfrid Larssongården och drygt 200 personer besökte mig och Vadstena spetsmuseum.
Om vi börjar med årets utställning så är den uppdelad i tre delar. Dels har vi en utställning om maskingjord spets. Ni kan tro att knypplerskorna i Vadstena var irriterade på de spioner som skickades ut för att komma över typiska vadstenaspetsar som de sedan hade för avsikt att kopiera. Detta var naturligtvis ett stort hot för den handknypplade spetsen eftersom den maskingjorda var så mycket billigare. MEN som jag skriver om i min första bok – Knyppling i Vadstena Historik och spetsar – så lyckades de inte så bra. Det finns många finesser i den handknypplade som deras maskiner inte kan efterlikna. I samma rum finns också en liten utställning om vad 6-åringar i Vadstena knypplat i regi av Vadstena knyppelskola. I det andra rummet visar Kungälvs knyppelcafé upp allt fint som de har knypplat på senare tid. Med andra ord en fin blandning av spetsar av olika slag. I trädgårdsutställningen visas inskickade knypplingar föreställande fordon av olika slag. Vi börjar med invigningen av årets utställning på Vadstena spetsmuseum.

Invigningen av årets utställning. På bilden syns de hårt arbetande volontärerna som styr och ställer så att vi varje år kan få komma till Vadstena spetsmuseum och se en ny utställning.

Årets invigningstalare var Claes Westling. Han talade om skiftet då industrilaiseringen började konkurrera med hantverket och följderna av detta.

Vid invigningen av årets utställning hade jag boksläpp av min andra bok om knyppling.
Jag har börjat vänja mig vid att vara inhyst bland Gottfrid Larssons statyer dessa dagar. Denna byggnad tillhörde tidigare Skänningegatan 11, och när min morfar Gunnar ägde gården hade han två stora stenmanglar i boden. Dit kunde de som ville boka in sig för att mangla sin tvätt. SÅ jag känner en stark närvaro av både morfar och mormor när jag är därinne. Här kommer några bilder från årets ”butik”.
Som vanligt finns de många som pyntat sig lite extra dessa dagar. Här ser vi Eva Wikström i en ståtlig krage.

En modernare utsmyckning i form av tomtar ser vi i nästa bild!

Här följer ett gäng foton på en del av dem som satt och knypplade i år. Fotografen är som vanligt min man Lasse.
Jag hoppas att vi ses nästa år. Och jag hoppas att jag hunnit med att skriva del III i min bokserie om Knyppling i Vadstena. Jag önskar er alla en skön sommar! mvh Karin