Inez Pettersson del 2

Dom ser inte mycket ut för världen, de små buntarna med utkast! Men när man lossar på läderremmen eller snöret eller tar bort det rostiga gemet eller den gamla nålen som håller samman pappersbitarna öppnar sig en bit historia som kan tolkas på olika sätt. På denna sida tänker jag tolka några olika buntar med utkast utifrån vad Inez Pettersson kan tänkas haft för sig, men också som tidsdokument.

Pappersbitarna är av olika form och pappret kommer från olika håll, det som stått till buds helt enkelt. Och sen är det några olika krumelurer som gör att pappersbiten blir begriplig, i alla fall för en del! Visste man inte bättre så ser vi bara två rader med hål i utkastet ovan, men genom texten får vi veta att det ska vara halvdubbelt i mitten samt att det i bandet ska vara omkring 5 par. Och slutligen till vänster i bild, några penndrag som indikerar hur spetsen ska se ut!

Här har Inez använt ett kuvert ställt till Emma Petterson, Inez mamma. Brevet är stämplat den 26/8 1919 i Äppelviken. Detta är en uppgift som gör att man kan avgöra att mönstret som stuckits på pappret funnits vid en viss tidpunkt, men inte hur gammalt mönstret är.

Även delar av almanackor finns med bland utkasten. Här ser vi ett utkast från 1929. Frågan är om Tiburtius fortfarande har namnsdag den 14 april?

Här ser vi ytterligare några tidsdokument med koppling till Vadstena.

Man kan undra om det var Inez som läst denna skrift från början 1900-talet, eller om det kanske var hennes pappa?

Symaskinsutbildning i Vadstena, undrar om Inez deltog?

Här ser vi att Inez hade kommers även utanför stan. Detta brev är skickat till Inez från Hälsingborg den 8/4 1934. Brevskrivaren efterfrågar en bok med fotografier på spetsarna och vad de heter för att enklare kunna köpa mönster. Det var före Internets tid det, annars hade säkert Inez haft en hemsida hon också!

Man kan ana att Inez haft radion på i skomakarstugan, kanske rent av när hon arbetade med detta utkast. Det är lite svårt att tyda den svaga skriften, men jag tror att det står:

Husb. En spelman:jag sjunger hi. Karin Juel och jag sjunger hej.

På andra sidan står det: På sångens vingar, Mendelsson Felix, underbar fiol. Jag var tvungen att googla på Sångens vingar och det fanns en variant inspelad på Youtube på http://www.youtube.com/watch?v=NT8rvXdhQls

Man kan läsa ut annat av mönstren också nämligen vilka som beställde mönster av Inez. Elsa Peterson köpte alla mönster via Inez. Man kan även se att Hanna Larsson gjorde det. Här ser vi hennes initialer HL. I en bunt med samma mönster kan det ligga flera olika utkast av samma spets men till olika personer. Mönstret ovan är hjärtat och korgen.

Här ser vi ett utkast märkt både Klara L (Larsson) och Gerhard Johansson. Gerhard sålde spetsar i Stockholm. Klara gjorde även mönster själv, men anlitade även Inez.

Istället för att ”reqvirera” tidskrifter gjorde Inez mönster. Här ser vi att hon vikt blanketten dubbelt och på så sätt stuckit två delar till ett mönster på en gång.

Inez var även skicklig i att arbeta med läder och här ser vi ett brev från en av hennes skinnleverantörer i Stockholm. Brevet är skrivet 26/11 1936 och enheten för skinn är enligt brevet kv.fot (kvadratfot) och frågan de ställer är om de kan skicka ett helt skinn om ca 7 – 10 kv.fot.

Julklappar? Javisst fanns det sådan, och här har antagligen julklappspappret sparats för att användas till ett utkast. Jag skulle genast köpa en rulle om jag hittade detta papper!

Här ser vi baksidan av julklappspappret, ett hörn till en duk med mandlar.

När jag hittade detta utkast blev jag intresserad, varken mamma eller jag har hört benämningen flygare förut. Men mönstret är bekant, den kallas för Änglavingar, och i denna variant är det 16 flygare.

Här ser vi en bit av ett större mönster, 18 flygare stort.

Båda utkasten är gjorda på papper från Hus och hem från år 1900, frågan är vad detta datum säger om spetsens ålder? Hon kanske inte slaktade denna bokskatt när den var helt nytryckt!?

Spetsen är riktigt söt, här monterad som en näsduk. Det finns en snarlik spets med samma vingar men med lanpärlor mellan vingarna. Den spetsen heter Fjärilsspetsen. Jag ska se om jag hittar den – i så fall återkommer jag med ett fotografi även på den spetsen.

VI kan se spetsen på denna bild från en provbok tillsammans med flera andra vackra spetsar.

Här har vi ytterligare ett tidsdokument. Vi kan se att spetsen fanns med bland de spetsar som knypplades i Vadstena knyppelskolor.

Det är svårt att hitta exakta årtal för när en gammal Vadstenaspets såg dagens ljus för första gången. Vi får helt enkelt nöja oss med att rama in en spets med olika dokument vilket ger oss en bild av när den funnits. Här har vi en intressant del av en tidningsartikel från 1924. Av denna framgår det att Vadstenaspetsarna ursprungligen hade blommotiv och att det först på ”senare år” kommit nya smakriktningar med fjärilar och sländor. Frågan är hur många år detta uttalande kan omfatta.

Jag avslutar med en liten vers jag hittade på ett utkast:

”men di ä inte döa alla som hänger men en får fräsa lagom när näsa är borta”.

DU kan läsa mer om Inez på: https://elsapetersonsspetsaffar.com/inez-pettersson/

och mer om utkast på: https://elsapetersonsspetsaffar.com/utkast/

Gustavsberg 10 februari 2014

Karin Landtblom