Aska härad

Aska härad är ett stort område som hör till Motala kommun. Många av dessa platser har koppling till knyppling. Genom att öppna de kassaböcker vi har kvar från Elsa Petersons Spetsaffär hittar vi namn på de som på 1920- och 30-talet knypplade till Elsa Peterson till exempel Greta Eriksson i Aska, Högen Aska, Hageby Höga, Hansson i Fågelstad, fru Karlsson i Aska, fru Peterson i Fågelstad, Stoltz i Fivelstad och så vidare. Ett ställe som jag tidigare inte sett någon annan stans förut än i min mormor Elsas gamla kassaböcker är Högrabacken. Nu, tack vare en karta i Margareta Larssons bok En ofärdig historia, vet jag var Högrabacken ligger. Titta på kartan så ser du att denna plats ligger i Aska härad.

Kartbild hämtad från Larsson (1987), En ofärdig historia.

Jag vet inte om denna bok finns att få tag på, men är man intresserad av denna del av Östergötland så är boken mycket intressant!

Det här är en del av Östergötland med mycket gammal historia. Den äldsta tingsplatsen låg troligen i Aska by, en by som tidigare haft vägar från sex olika håll, vilket också ”talar om” att platsen var mer central då än nu.

Bild från Larsson (1987)

Askahögen är en mytomspunnen plats och i denna har man hittat fynd från 900-talet. I en annan grav har man funnit fynd från 800-talet. I Larssons bok kan man läsa om olika skrönor som uppkommit runt Askahögen, till exempel att högen vänder sig på Skärtorsdagsnatten, eller om skattsökarna som blev bortskrämda av en svart höna som drog ett hölass upp på Högen.

NY INFORMATION: 8 december 2014 släpptes information att Askahögen inte är en gravhög utan en Vikingahall, vilket gör platsen ännu mer intressant, läs mer på länken

http://www.su.se/om-oss/press-media-nyheter/pressrum/stor-vikingahall-p%C3%A5tr%C3%A4ffad-i-%C3%B6sterg%C3%B6tland-1.213263

En annan skröna berättar om gubben som skulle gräva sig en jordkällare i högen. Plötsligt föll det ner en dödskalle med en hjälm på, och gubben blev så rädd att han snabbt grävde igen hålet. Vem var då gubben? En historia säger att han skulle hetat Granat! Och en Granat fanns det i Aska, så varför inte.

Kan han kanske varit en förfader till Edith Elisabeth Granath från Askegården i Aska? Edith kommer från en familj där både hennes mamma och mormor knypplade. Familjen kom från ”Hageby-Löta” (Löt – ställe vid vägen enligt Edith) och vid 2 års ålder flyttade hennes familj till Aska. Hennes mamma Clara Gustava Granath (född 1861) försörjde sig på att knyppla och hon knypplade bland annat ”Stjärnranka” (”Stjärnkedjan”), ”Glasögon” och mellanspetsar.

Löt:

betesmark http://glomdaord.se/2011/02/25/lot/

betesmark, hage gräsvall http://www.synonymer.se/?query=l%F6t

”Tät beb på byarnas utmark på 1800-talet mest dagsverkare, hantverkare och knektar nästan alla knypplade” (Halvarsson, 1975)

Edith hade tre systrar, Betty (gift Nilsson), Elin och Wahlborg. Av dessa har både Edith och Betty knypplat till Elsa Petersons Spetsaffär. Båda var så kallad finknypplerskor vilket innebär att de var duktiga att knyppla tunt. Det är troligt att även Elin knypplade, men det vet vi inte något mer om. Wahlborg dog ung. Edith knypplade bland annat ”Fjärilsmönster” och ”Pilgrimssnäckan”. Betty var bosatt i Skeppstad, och kunde med sin knyppling försörja sig och sina 3 (eller 4?) barn efter att hon blivit änka.

Edith hade också en halvbror som hette Augustsson. Han var gift med Signe (Fia) som även hon var finknypplerska och knypplade till Elsa Peterson. I kassaboken finns hon med sitt namn, Signe Augustsson (eller bara Augustsson som i kassaboken nedan), men det finns också en Signe på Högen vilket skulle kunna vara samma person. Signe knypplade kragar, manschetter, sipp-spetsar, skönhetsmattor, infällningar, näsdukar mm.

I kassaboken från september 1930 ser vi att fru Augustsson, Ediths svägerska, knypplat en krage, manschetter och en näsduk. Även Högrabacken finns med på samma sida med 8 näsdukar och 35 alnar av någon längdspets. Längst ner ser vi namnet S. Aldén. Familjen Aldén bodde också i Aska och både mamma Hilda och de två döttrarna Sigrid och Lisa höll på med finknyppling och knypplade till Elsa Peterson från 1922 och framåt. Lisa gifte sig med en kusin till Edith som var tågmästare. Hulda Eriksson, från Brotorp, kommer jag tillbaka till lite längre fram.

Edith Sand, född Granath (1973) intervjuad av Gunnel Landtblom. I resväskan hade hon sparat alla mönster hon knypplat. Foto AM Landtblom

Edith berättade vid en intervju 1973 om knyppelskolan som fanns i Aska 1905-1930. Det var Charlotta Andersson och hennes dotter Signe Danielsson som undervisade i knyppelskolan. Från början var det 14 – 15 elever i skolan, men sen blev det färre och färre och till slut var det bara 4 -5 stycken elever. Det bildades också en knyppelskola i Fivelstad, men den blev inte samma succé som den i Aska. Fru Petrelli var föreståndare för knyppelskolorna. Hon förde bok på elevernas namn, ålder etc. och gav barnen choklad.

I knyppelskolan fick de knyppla tunt. De fick knyppla till exempel jaboter och barber. Mönstren i knyppelskolan, som påminde om Vadstenamönstren, stickades i Stockholm. Edith sa att ”man känner igen fasonerna i dem”. Mästarprovet var i 360-garn. Skolan var gratis för eleverna och skolan höll med tråd. Signe, som hade affär både före och efter skolornas tid tog hand om och sålde det som tillverkades i knyppelskolan. Edith sa att det var svårt (då som nu) att få tag på tunn tråd. Signe Danielsson löste det genom att spinna tråd själv.

Edith berättade också att det var svårt att få tag på bra dynor, ”nya dynor är tokiga” sa hon. En som kunde göra dynor och pallar var Vilhelm Schön på Löten. Charlotte hade två dynor från honom och Edith fick en av dessa.

I intervjun kom Edith tillbaka till Elsa Peterson vi d flera tillfällen. Hon berättade om hur Elsa i början gick runt på landsbygden och köpte upp spetsar, efter ett tag köpte hon en cykel och cyklade runt på sina uppköpsrundor. Edith nämnde bland annat att Elsa gick till Helga Sand vid Sandby (Koppartrans, bensinstation) och köpte spetsar. Helga hade två döttrar, Gunborg gift Johansson och Svea gift Hildor. Både mor och döttrar knypplade till Elsa Peterson. Svea och Bengt Hildor var under ca 10 år hyresgäster hos Elsa och Gunnar Peterson på Skänningegatan 11.

En annan som knypplade till Elsa Peterson var Hulda Eriksson som jag nämnde tidigare. Även hennes bror Josef Risberg, Löten, knypplade till Elsa Peterson. Att de var syskon var något som Edith berättade. Josef knypplade hela livet, och det var framförallt Sockendalsmattor han knypplade. Hulda (Hulda Karolina) finns med i kassaböckerna både under namnet Hulda Risberg och Hulda Eriksson. En annan Risberg var Risbergsgumman (1827-1910). Hon var finknypplerska och kom från Sundbolöten i Fivelstad. Det är väl inte osannolikt att hon var mamma till Hulda och Josef! Även en annan av Josefs systrar, Alida Lovisa, knypplade. Om deras mamma var Risbergsgumman så hette hon Karolina Gustafsdotter innan hon gifte sig med Gustaf Andersson Risberg. En annan duktig knypplerska från Sundbolöten var Emma Larsson. Enligt Claesson (1943) var det många i trakten som lärde sig knyppla av Risbergsgumman och Emma Larsson. Emma Larsson hade en dotter som stack mönster.

En annan som knypplade till Elsa Peterson var Lisen Hansson från Fågelstad. Genom Edith fick vi veta att hon innan hon flyttade till Fågelstad bodde på Sandbylöten och Fivelstadlöten.

Edith gifte sig Sand och parets son Jarid var byggmästare. Jarid gifte sig med Margit som lärde sig knyppla av sin svärmor Edith.

Att många knypplerskor skrev namn på mönstren var kanske ett sätt att hålla reda på sina mönster. Mönstren fick de i sin tur av spetsförläggaren de knypplade till. Spetsförläggaren lät sticka upp mönster av en mönsterstickerska. Mönstren i sin tur har sin egen historia. Vissa mönster har kommit att bli traditionella Vadstenamönster som sedan varierats på olika sätt. I mönstret nedan ser vi ”fasoner” av olika slag som återfinns i en mängd olika spetsar. Du kan se liknande spetsar på https://elsapetersonsspetsaffar.com/klosterliljan/

I andra fall var det mönster komponerade av någon, till exempel Johanna Pettersson https://elsapetersonsspetsaffar.com/johanna-pettersson-knyppelkonstnarinna/eller Inez Pettersson https://elsapetersonsspetsaffar.com/inez-pettersson/

Tack vare Gunnel Landtbloms mönsterproduktion är Inez mönster igång än idag och uppskattade av många som knypplar.

Andra skickliga knypplerskor som jag redan tidigare skrivit om är systrarna Hulda och Sanna Andersson.  https://elsapetersonsspetsaffar.com/hulda-och-sanna-andersson/

Hulda och Sannas föräldrar namn (?)och Adolf

Det var också finknypplerskor som härstammade från Askabygden. Sannas diplom från The Columbian Exhibition 1893 kan du se på https://elsapetersonsspetsaffar.com/aurore-ingelotz/

Här ser ni Huldas avgångsbetyg från Hageby Skola i Hagebyhöga. Hulda har fått sitt efternamn Adolfsdotter efter sin far Adolf Andersson. Familjen sålde sitt boende i Aska och köpte Skeningegatan 11 i Vadstena, den gård som sedan Elsa och Gunnar Peterson köpte av Hulda.

Edith Granath (Sand) kände även till Gunnar Petersons släkt (Elsas man) eftersom de kom från Hageby Löta precis som Ediths familj gjorde. Min morfar Gunnars morfar var smed där och Edith berättade att gammelgumman smedmor Westberg var en finknypplerska. Andra knypplerskor som kommer från samma trakt och efter vad jag förstår är jämnåriga med smedmor Westberg är gumman Samuelsson från Hagebylöta och Fia via Grinna från Hagebyhöga.

 Min morfar Gunnars morfar och  mormor Westberg från Hagebyhöga.

Knyppling ligger alltså i släkten på min morfars sida och både morfars mamma, moster, syster och kusin lärde sig knyppla.

Gunnar Petersons mamma Emma Pettersson, morbror Oskar med dottern Betty (Oskar utvandrade till Amerika), kusin Mia (gift Andersson) samt moster Thilda (Mias mamma).

  På bilden ser vi Gunnar Petersons syster Ruth och mamma Emma, eller ”Morsan” som han kallade henne för i kassaboken.

Helt plötsligt har vi hamnat i en bild från Östgötabladet, 1968, och i mitten ser vi Mia Andersson (Gunnars kusin) som sitter och knypplar. Runt omkring står det olika personer från en bussresa som har kommit till affären för att titta på knyppling. Övriga inblandade är min bror Jonas till vänster och jag själv till höger. Vi lärde oss på det gamla viset. Trasslade det till sig så frågade vi bara Mia.

I de kassaböcker som finns kvar från att affären startade 1920 har jag hittat namn på ca 800 personer som knypplat till affären. Med tanke på att det saknas böcker för många år kan vi utgå från att antalet knypplerskor genom åren varit fler än så. Med hjälp av kassaböckerna och mamma presenterar jag här en lista av de som vi med bestämdhet kan säga är från olika delar i Aska Härad.

• Albertina (Bina) Andersson och hennes dotter Signe Jacobsson från Skogalund (Bina och hennes mamma kom ursprungligen från Brotorp där de var mjölkerskor)
• Kerstin Andersson ”Kerstin på Löten” och hennes döttrar
• dotter Hulda gift Pettersson, Skogalund
• dotter Ida gift Stav
• dotter Märta gift Lundberg, Fågelsta
• dotter Margit Andersson
• Ivar Andersson, Fågelsta (Släkt med Anderssons ovan)
• Franssons, Aska
• dotter Karin Fransson + systrar
• Amanda Glans, Risberga
• dotter Sigrid öst, Aska Södergård
• Fru Kjellstrand, Fivelstad
• dotter Berta gift Gustafsson, Tranås
• Robert Gustafsson, Elgsjö
• Fru Karlsson, Helenborg
• Fru Karlsson, Tråstad
• Hovstams, Brotorp (grannar med Hulda Eriksson (Risberg))
• Bernt Gustafsson, Risberga
• Fru Karlström, Aska
• Andersson, Fivelstad
• Greta Nilsson, Brotorp
• Eva Stoltz och Maja Stoltz, Fivelstad
• Ida Gustafsson, Fivelstad
• Karin From, Fivelstad
• Amanda i Brotorp
• Karlsson, Aska
• Fru Hargén, Aska
• Greta Eriksson, Aska
• Blomberg, Fivelstad
• Fru Peterson, Risberga
• Olga Larsson, Sandby
• Hanson, Fågelstad
• Fru Peterson, Fågelstad
• Högrabacken

Det finns säkert fler namn i kassaböckerna som härstammar från detta område. Men det är inte lätt om det endast står frk Larsson, eller fru Svensson att veta vem det var. Men många var de som knypplade i Aska härad, Larsson uttrycker det så här: ”För övrigt knypplade alla, både kvinnor, män och barn var stund de inte hade annat för händer” (1987, s.91).

Är det någon som vet något intressant om någon av dessa personer eller som kanske har ett foto så får ni hemskt gärna höra av er till mig på  elsapeterson.spetsar@gmail.com eller skriv ett meddelande i formuläret https://elsapetersonsspetsaffar.com/order-kontakt/

För bygdens historia är det viktigt att vi tillsammans försöker kartlägga så mycket som möjligt om knypplingen eftersom den under flera hundra år varit en viktig del av Vadstenas näring.

För min egen del är det tiden jag brottas med. Jag kan ju inte sitta och skriva på hemsidan hela dagarna hur roligt det än är. Men på sikt kommer jag att komplettera med mer information. Nästa gång kommer det att handla om de som knypplade söder om Vadstena och sedan kommer vi till Vadstena.

Referens:

Larson, M. (1987). En ofärdig historia. Linghem. Stålgårdens förlag HB.

Claesson, I. (1943). Knyppling och knypplerskor i Östergötland.

Foton från Askahögen den 7/12 2014.

 

Jag undrar om Signe på högen bodde i något av dessa hus?

 

En av vägarna till Aska.

 

Var det uppför denna väg den svarta hönan drog sitt hölass?

30/11 2014

Karin Landtblom

7/12 2014

Karin Landtblom

9/12 2014

Karin Landtblom

26/12 2014

Karin Landtblom