Butiken är den äldsta spetsaffären i sitt slag. Verksamheten grundades 1920 av Elsa Peterson och idag drivs den av hennes dotterdotter Karin Landtblom.
Om man säger namnet på en spets och vet med sig vilken spets det är så får man upp en bild av spetsen i huvudet. Man kan också tänka sig att man ser en bild av en spets – och då känner igen och kopplar spetsen till ett namn.
Vi tar ett exempel! Om du tittar på den första bilden så känner du säkert igen den och vet sannolikt vad spetsen heter:
Bilden är hämtad från Elsa Petersons provbok och spetsen har där nummer 60. Vad är det som du känner igen i mönstret? Hur kopplar det namnet till de motiv som finns i spetsen?
Vi tar en bild till:
Ganska lik, eller hur? Men är det samma spets? Spetsen på den första bilden heter Sockerudd med spindel. Visst skulle man kunna tro att det är samma spets på bild två?
Vi tar en titt i en annan provbok. Som du kommer att se på de följande två bilderna så finns det helt plötsligt många olika mönster som är väldigt lika. Men vad är vad? Kan du hitta spetsen från bild 1? Kan du hitta spetsen från bild 2? Kan du hitta andra varianter som är väldigt lika men ändå lite annorlunda? Vill du veta mer om provböcker så finns det en hel sida om provböcker – du hittar den på https://elsapetersonsspetsaffar.com/provbocker/.
Bild 3
Även i Clara Löfs provbok nedan finner vi liknande spetsar. Om vi nu tittar på Clara Löfs spets nummer 60 respektiver 68 så kan vi se att i Elsa Petersons provbok ovan liknar dessa spetsar nummer 101 respektive nummer 60. Vi kan lockas att tro att det är samma spets eftersom båda två har en spindel och båda två är smala uddspetsar. Men det är just udden som är skillnaden. Claras spets 60 i bilden ovan är en krokudd medan Claras nr 68 är en sockerudd.
Bild 5, Clara Löfs provbok
Bild 6
Denna bild är tagen på Nordiska muséet. Bilden är lite suddig, men vi kan ändå känna igen spetsen och vi ser att den kallas Sockeruddarna. Eftersom samma spets finns både med och utan spindel brukar man skilja dem genom att den ena kallas endast sockerudd, medan den andra kallas sockerudd med spindel. Om du går tillbaka till bild 3 och 4 från den röda provboken kan du se flera olika exempel på sockerudd, både med och utan spindel.
Den här udden (Foto taget på Nordiska muséet), som påminner om udden i bild 2 och i bild 5, ovan kallas Krokuddarna.
Med er nya blick för uddar kan ni nu gå upp till bilderna från den röda provboken och studera alla olika varianter som på ett eller annat sätt skiljer sig åt. En del har sockerudd andra har krokudd. Tänk vilken variation man kan åstadkomma!
Den är bilden är också tagen på Nordiska muséet. Är det måhända en sockerudd med dubbla spindlar. Jag vet inte, jag har inte hört något namn på den här spetsen. Men med tanke på hur man benämner blåsippan utifrån hur många rader av sippor som finns i spetsen vore det logiskt att använda benämningen dubbla spindlar. Udden är lik, men ändå lite annorlunda än sockerudden.
Den här då? Har den något med sockerudd och spindel att göra? Vi ser vissa likheter i udden. Fotot är taget på Nordiska muséet och spetsen har namnet ”Flugafläcka”. Denna spets härrör från Gagnef i Dalarna.
Här ser vi en sockerudd från Allers mönstertidning nr 3 från 1930. Spetsen har ofta använts till barnkläder, näsdukar och dukar.
I samma häfte finns också en bild på en sockerudd med udd på båda sidorna. I det här fallet föreslår man att dra ett sidenband genom spetsen. Något som kan passa bra till exempel på en dopklänning.
Den här bilden är tagen ur boken Knöppel Spitzen, 1909. Spetsen är lite annorlunda i udden och även i stadkanten, men visst liknar den sockerudd med spindel?
Även denna uddspets hittar vi i samma bok. Udden ser snarare ut som en krokudd än en sockerudd. Kanske skulle vi kunna kalla spetsen Krokudd med spindel!?
Vi ser att spetsar liknande de vi hittar i olika provböcker från Vadstena och spetsar liknande se som Vadstenaspetsar dokumenterade spetsar som finns på Nordiska muséet även funnits i Tyskland! Frågan är om man kan hitta spår även i andra länder? Svaret på frågan är: Ja!
Den här bilden hittade jag i tidsskriften International old Lacers, 1973. (USA)
Den här bilden kommer också från International old Lacers (1974). I texten kan man läsa att kvinnan som knypplar har hittat en del mönster i svenska och franska böcker.
På denna bild ser vi flera välbekanta mönster. Sockerudden finns också med! Bilden är hämtad ur en sammanställning från 1913, med mönster som använts i knyppel-undervisning i Moskva. Den som sammanställt och undervisat heter Ericson, kan det måhända finnas ett svenskt påbrå?
Vi avslutar med en bild hämtad från The American Lacemaker (1904).
Copenhagen Lace! Spetsen tycks ha en viss koppling till Norden! Återigen en spets som är lik Sockerudden. Men ändå inte riktigt – eller hur!
Jag gör inga anspråk på att berätta någon fullständig sanning i denna text. Det är omöjligt. Jag har bara krafsat lite på ytan för att visa den stora variation som finns. Med hjälp av bilderna från Nordiska muséet kan vi se att det är udden som gett namnet till spetsen, och sedan kan det vara med en spindel eller inte. Variationen tolkar jag som den mänskliga faktorns inverkan. Vi har på andra sidor här på hemsidan visat utkast och mönster och där diskuterat att ett mönster skulle kunna knypplas på olika sätt. Den som ritar mönstret kan med olika markeringar tala om hur mönstret är tänkt att knypplas, men även där kan det finnas variation mellan mönster.
Det är också spännande att se likheterna gällande spetsar i olika länder! Vi kan genom dateringar se att mycket av det som jag redovisat ovan är daterat med tidigt 1900-tal och om man sökte vidare kommer man med största säkerhet hitta dateringar även från 1800-talet. Frågan är hur spridningen har gått till! Det är bara att fortsätta leta!
Karin Landtblom
27/11 2013