Elsa Petersons Spetsaffär Eftr.

Butiken är den äldsta spetsaffären i sitt slag. Verksamheten grundades 1920 av Elsa Peterson och idag drivs den av hennes dotter Gunnel Landtblom.

Johanna Pettersson del 2

Ibland är det som pusselbitar bara kommer flygande till en. Om ni har läst om Aurore Ingelotz https://elsapetersonsspetsaffar.com/aurore-ingelotz/ så vet ni hur kontakten med hennes släktingar, information i tidningar och slutligen foton från nunnorna i Rom gjorde att vi kunde bekräfta kopplingen mellan Aurore och altarspetsen. Nu har samma sak hänt igen. En av vår familjs gamla bekanta pratade med en dam om spetsar vilket ledde till att denna dam hörde av sig till mig, och vad det hela gällde var hennes släkting Johanna Pettersson. Och på den vägen har jag fått kontakt med några av Johannas barnbarnsbarn.

Det är tydligt att Johanna hade fallenhet för handarbete. Det kan vi se på den här tavlan som Johanna har broderat endast 13 år gammal.

broderad tavla

Genom tavlan ser vi namnen på hennes föräldrar i mitten. Pappan hette Petter Pettersson och mamman hette Hedvig Ulrika Ingerman. Vem Anna Almqvist är har jag ännu inte lyckats ta reda på. Frågan är vilken kyrka hon har broderat? Är det Tannefors, eller Svinstad, eller Askeby? Är det någon som vet får ni gärna höra av er. Enligt Idun (1893) var det på grund av ekonomiskt obestånd Johanna fick rådet att försöka sig på mönsterstickning. På kartotekskort 41827 på Nordiska muséet står det att hon uppmanades att sticka mönster då hon var en person som hade anseende om sig att lyckas med det hon företog sig. På 1850-talet fanns det tre äldre damer som stack mönster. En av dessa dog 1858, en flyttade till Stockholm och den tredje var för gammal, så det fanns ett skriande behov av någon som kunde sticka mönster.

Johanna blev skicklig på att göra mönster. I Idun benämner man henne både som mästarinna och konstnärlig begåvning. Man skriver att hon kan ”betraktas som ett verkligt geni, då hon utan alla tekniska förstudier på fri hand kastar ut dessa luftiga och eleganta mönster, blad, rosor, blomster och ornamentsslingor till spetsarbeten, där pärlor och snöflingor synas som fästade i spindelväf, så fritt och luftlätt verka de.”

Precis som Inez Pettersson (se sidorna https://elsapetersonsspetsaffar.com/inez-pettersson/  och https://elsapetersonsspetsaffar.com/inez-pettersson-del-2/  )komponerade Johanna egna mönster samtidigt som hon stickade av de mönster som spetsförläggare beställde. Johanna stickade mönster till bland annat Hartwicks spetshandel och spetshandlare Liedbom. Genom Hartwicks provböcker kan vi därmed se exempel på vilka mönster hon har stickat.

Johanna lyckades väl som mönsterstickerska, som knypplerska och som mönsterkonstnärinna. detta kan man läsa om i en artikel i Östgöta Correspondenten den 13/12 1929. Artikeln är skriven 21 år efter hennes död, och som framkommer av artikeln var ihågkommen som ”Mönsterstickerskan”.

ÖC 13 dec 1929Ö C 13/12 1929

Papper är skört och på grund av detta har en hel del av mönster och utkast från förr blivit förstörda, men tack vare Arthur Hazelius besök i Vadstena 1881 vet vi lite mer om Johanna. Han fick med sig en del mönster från henne som nu finns på Nordiska museet. En del av dessa mönster var kragar som hon i sin tur fått av mamsell Blavier. Dessutom finns en del av hans anteckningar bevarade på kartotekskorten vilket gör att vi kan få en liten bild av Johannas verk.

kragmönster Blavier

Fotot visar en av dessa kragar. Enligt information på kartotekskort 41825 knypplades det på dessa mönster för omkring 30 år sedan vilket skulle innebära ca år 1850. De mönster efter Johanna som jag har sett på Nordiska museet liknar på olika sätt de mönster vi i E. Petersons Spetsaffär har efter Ingeborg Schoultz. Detta ger oss en bild av en typ av mönster som knypplades under 1800-talet.

När man läser en artikel som den i Idun passerar en hel del information förbi, till exempel att Johanna vann pris för en spets-manitilj vid 1886 års utställning i Köpenhamn. Ett av många pris hon fått. Man kan göra sig en föreställning om hur det kan ha sett ut, men det är först när man får se något som det blir verkligt. I alla fall är det så för mig. Nåväl genom den första släktingen jag fick tag på fick jag också kontakt med några kusiner till henne. De är alltså barnbarnsbarn till Johanna. Och på besök hemma hos henne får jag titta på några fantastiska utkast, bland annat en mantilj. Nåväl, man kan ju inte veta om det är denna som hon fick pris för men man kan ju misstänka. Åtminstone får man en känsla för hur den kan ha sett ut om det nu var en annan mantilj, det hjälper fantasin.

mantilj 1

Mantilj 2 mantilj 3 mantilj 4

Här ovan ser ni några närbilder på mantiljen. Och vem var den till då?

 

mantilj 5

Jo till Svenska Ministern i Konstantinopel! Visst är det tur att det finns anteckningar här och där! Vikten av proveniens som de på antikrundan påtalar allt som oftast!

Något annat som hon blivit omtalad för är ett parasoll till drottning Josephine. Även detta styrks genom att utkast till detta också återfinns hos hennes släktingar. Utkast till detta parasoll återfinns också på Nordiska museet. Dessutom har släkten utkast till en större våd. Själva parsollet finns på Livrustkammaren.

Drottning Josefina (Josefina Maximiliana Eugenia Napoleona av Leuchtenberg) föddes 1807 i Milano, gifte sig med Oscar I och blev därmed drottning i Sverige och Norge. 1876 dog hon i Stockholm.

Parasoll 1

På den mindre av våderna står det antecknat i kanten ”Parasollslöja present till Enkedrottning Josefina”. Till ett parasoll går det åt 8 stycken våder.

parasoll 6 parasoll 7

Av hennes anteckningar framgår vilka bottnar som ska användas, brabansk respektive blinning och på nästa bild ser vi att det står gipyr (kan även stavas guipure). Det fanns alltså inga andra beskrivningar än detta, något som är typiskt för Vadstenaspetsarna.

parasoll pris

Vi får också en uppgift om priset, omkring 10 kronor styck, vilket man får anta beskriver priset på den knypplade våden.

Den större våden har jag delat upp i två bilder då jag inte kunde kopiera hela på en gång. Som ni ser är det samma motiv i denna våd, men att den har ett mer arbetat mittenparti på mitten.

Parasoll 4 Parasoll 5 Parasoll 3

På en av våderna finns drottningens namn och en krona. Antagligen har detta utkast använts för att knyppla den våden.

Parasoll detalj

När jag såg utkasten fastnade jag för denna detalj, där en oval av blommor framträder på ett tredimensionellt sätt. Bilden hade etsat sig fast i min hjärna, och när jag hittade hörn till en näsduk bland affärens mönster såg jag genast att det var samma motiv.

Hörn till näsduk

Detta hörn tyder på att det förutom parasoll även fanns en näsduk i samma mönster. Just detta mönster har Inez Pettersson stickat, och enligt hennes anteckningar trodde hon att det var från omkring 1880. Men med tanke på att drottning Josefina dog 1876 är den dateringen lite för sen. Samtidigt kanske man också kan dra slutsatsen att Inez inte hade sett parasollet, eftersom hon annars skulle ha kunnat koppla näsduken till samma ”kollektion”.

 

Johanna

Jag avslutar del 2 med ytterligare ett foto som jag hittade i Föreningen gamla Vadstenas arkiv. På baksidan står det Ida Larsson ?. Men om ni jämför med tidigare foton så tycker i alla fall jag att det är Johanna Pettersson på fotot!

Och som sagt, det kommer en del 3 om Johanna Pettersson framöver!

ÖC Dikt 291213

 

Så här avslutades förresten artikeln i ÖC den 13/12 1929 🙂

 

16 augusti 2014

Karin Landtblom

%d bloggare gillar detta: