Att klä om en knyppeldyna

Inga större fel på den här dynan, eller? Härliga sammetslena välanvända pinnar tillverkade i päronträ, många märkta HL (Hanna Larsson), och en pepparkaka på gång. Stoppningen är bra och nålarna fäster bra i rullen. Dessutom har dynan tillhört min morfars mamma – alltså Elsas svärmor. Hon som faktiskt såg till att mormor kom in i spetshandeln – och hon som på det viset ligger bakom att Elsa Petersons Spetsaffär startades.

Tursamt nog finns lappen fastklistrad i botten av lådan som gör att proviniensen är säkrad. Om jag har koll på historien är det tack vare denna lapp som dynan kom tillbaka till affären. Den var på vift ett tag, och blev också under den tiden omklädd. Men tack vare lappen kom den sedan tillbaka i vår ägo. Jag vet ju inte hur den såg ut innan, och det är ju egentligen inget fel på den heller.Jag tycker att det är en vacker grön färg på tyget, men det var först när jag började knyppla som jag kände att något var fel. Tyget är lite strävt på ett sådant sätt att naglarna rivs sönder och man får faktiskt lite ont i fingrarna. Även min eminenta knypelfröken Eva Wikström har prövat dynan vid tillfälle med samma erfarenhet. Därav kom vi att tala om att kanske skulle vi klä om den!

Eva gjorde en expedition in till stan, först till Sidencarlsson för att spana in möjliga tyger. Telefonledes via sms avhandlade vi tygvalet som föll på den ljusblå av följande tygprover. Därefter tog hon sig till Mattsons band som fortfarande hade öppet och hittade buntar i olika färg för en billig penning.

Nåväl – detta blev klart innan sommaren och sedan blev allt liggande i väntan på att höstterminen skulle börja. Vi pratade om att det var dags – men jag hade hela tiden annat att göra. SÅ till slut sa Eva: DU, ta med dynan till kursen på onsdag så klär jag om den, för du har inte tid 🙂 Hon har så rätt, Eva ….. och tack vare hennes beslut så kom arbetet igång.

Häftpistolerna fram, möbelspik, hammare skuvmejslar, tvingar, lim och allt annat man kan tänka sig behöva. Och sen är Eva redo för sitt arkeologiska uppdrag som började med att ta bort gammal spik för att kunna lätta på tyget. Efter en första inspektion upptäcktes sprickor i trälådan som behövde limmas, vilket fördröjde omklädningen. Eva hade inte någon tillräckligt stor tving, så hon fick vara en mänsklig tving, rätt länge tror jag 🙂

Sedan var det dags för rullen. Under det gröna tyget fanns det kvar ett blått tyg. Man kan ju leka med tanken att det kan ha varit det tyget som Emma hade en gång i tiden. Konstruktionen på rullen med en kvadratisk inre ”pinne” hade Eva inte sett tidigare. Undrar om det är något typiskt Vadstenskt, eller om det var en specialare i just denna dyna. I övrigt bestod stoppningen av halm innerst och sedan ett lager med lump.Eva misstänker att dessa två lager tillverkats så att halmen pressats ut hårt i en form följt av samma procedur för lumpen. Sedan har en lagom stor rektangel skurits ut och pressats in med stor presision. Stoppningen var så pass bra att den inte behövde bytas ut. Det enda nya är att Eva lindade en elastisk binda hårt runt lagret av lump och halm. Annars, om rullen är för mjuk, kan man linda, mycket hårt, med ullgarn. Det är viktigt att rullen är hård så att nålarna sitter stadigt och inte kan rotera eller röra sig. Det behövs med andra ord specialkunskap för att klä om en dyna. Det finns exempel på dynor som klätts om av tapetserare och som efter detta blivit snygga men omöjliga att knyppla på.

Slutligen fick det blommiga blå tyget hänga med som ett minne av svunna tider. Kanten på rullen var rätt sargad av många spikar, så även här kom lim och tvingar till pass.

Slutligen dags att klä rullen i det nya tyget. Längs med rullen sys tyget ihop samtidigt som man hela tiden måste se till att det är så spänt som möjligt. Sedan använder Eva häftpistol för att fästa tyget i rullen. Därefter limmas bandet och avslutningsvis några av de gamla spikarna. Här är det inte lämpligt med möbelspikar eftersom man inte vill att tråden ska fastna under huvudena.

Mycket att tänka på. Både mönsterpassning men också att hela tiden hålla tyget sträckt. Eva använder häftpistolen till detta. På en del bilder ser ni att häftklammern är ditsatt med bara ett av benen. Detta för att tillfälligt spänna upp, men för att sedan lätt plocka bort. Följande bilder visar hur Eva gått tillväga när hon fixat till hålet för rullen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I själva dynan var det också en stoppning av halm och lump, precis som i rullen. Och precis som i rullen var stoppning i gott skick. Eva kompletterade med att fylla med lite vadd runt lådkanterna. Det gamla gröna tyget fick hänga med och finns nu bevarat för kommande arkeologer 🙂

DÅ var det nästan klart … bara band och möbelspik runt kanten på dynan och simsalabim – en skönhet är född.

Här ser vi morfars mamma Emma till höger och hans syster Ruth till vänster. Jag hoppas att hon är nöjd Emma 🙂

Eva och jag funderade lite på hur gammal dynana kan vara. Den har passerat 100 år med råge med tanke på att Emma föddes 1866. Samma födelsedag som mamma för övrigt, den 6 oktober. Hon dog 1933. Emma var född i finknypplingsområdet Fivelstad och var en riktig finknypplerska. Hon knypplade till Klara Larsson (Klara vid tornet) och efter att mormor blev spetsförläggare började hon knyppla till mormor. I bokföringen står det Morsan när Emma har knypplat något eftersom det var morfar som var den som skötte bokföringen. Jag hade inte koll på datumet, men tack vare att jag har hennes Bibel kunde informationen lätt plockas fram 🙂

Tack Eva för att du delar med dig av din kunskap! Utan dig hade dynan fortfarande varit en fingersabotör!

13/10 2018

Karin Landtblom