KURS

 

   Vart är vi på väg?

Lite mörkt och lite snöigt, men jag såg en annan person ta sig åt det här hållet med en dyna, så jag följer efter ….

Här är det – jag har hittat rätt – Farsta Gård!

Det finns ingen återvändo längre – det håller inte att säga att jag knypplade i högstadiet!

Jag började med vitsippan, och min fröken Eva Wikström hjälpte mig att sätta upp! Nu har jag köpt nästa mönster som jag ska knyppla på onsdag – Flätspets. Det är faktiskt riktigt roligt :-).

Fortsättning följer…….

Kurstillfälle 2 den 11 februari.

Här ser vi Eva som hjälper en kursdeltagare med Svalan!

Kurstillfälle 3 den 18 februari.

Det tar sig… Vitsippan första veckan och sen Flätspets vecka två. Nu ska jag köra på med Sockerudden till nästa gång och då är det dags för Vågkrus. Enligt Eva är det en spets som man antingen älskar eller hatar. En av mina nya knyppelkompisar kallar den för Tsunamin! Ni får gissa själva vad hon tycker om den :-)!

Det är för övrigt riktigt roligt att gå på kurs! Att jag inte fattat det innan. Bortsett från mina insatser med Udd och ägg när jag var liten då det kom bussresor med folk som skulle titta på knyppling och att jag har knypplat några olika spetsar när jag gick i högstadiet så har det inte blivit något mer. Nu får jag ta igen den förlorade tiden och försöka komma ikapp. Återkommer om en vecka!

Kurstillfälle 4 den 25 februari.

Jag satte upp och startade att knyppla Vågkrus på hemmaplan. Spetsen tål inte att granskas för noga på den första delen då vissa inslag av fri knyppling förekommer 🙂 jag har maskerat detta genom att snurra runt spetsen lite!!

Det blev bättre i slutet. Kanske att jag knypplade den biten i dagsljus istället för skum TV-belysning och en bra deckare också påverkade resultatet.

Idag när denna bild läggs ut är det redan dags för spets nummer 5, vi får se om det blir Tittin eller en med småmandlar. För er som följer denna intressanta sida 🙂 kommer svaret på denna fråga inom en vecka!!

Kurstillfälle 5 den 4 mars.

Det blev Rosenmandlar denna vecka. Alla mandlar blev kanske inte lika stora även om jag försökte hålla koll på alla korsningar och vridningar – men strunt samma, det var kul ändå. Någon annan gång får jag ge mig på de långa mandlarna. Nu är jag också delaktig i mandlarnas återkomst som jag skriver om på https://elsapetersonsspetsaffar.com/ett-upprop-for-mandlarnas-existens/

vilket känns bra. Nästa gång på kursen!? Det blir nog övningsspets 1, men innan dess är det dags för föreläsning i Vadstena i morgon kväll!

Kurstillfälle 6 den 11 mars.

Intensiva veckor. Jag hade inte hunnit fixa till tråd på pinnarna utan första halvan av tillfälle 6 fick ägnas till detta ädla uppdrag. Men sen kom jag i alla fall igång och har startat upp övningsspets nummer 1.

Vi får se vad jag hinner med till nästa gång, för i helgen ska jag ner till Vadstena igen och påskskylta i affären. Kanske tomten kan fixa till lite brabantbotten när jag är borta!? Jag måste fixa något nytt att knyppla till nästa gång också – Eva föreslog att jag skulle ta något tunnare och det gillar jag.

Kurstillfälle 7 den 18 mars.

Övningsspets 1 blev klar den 18 mars. Frågan är bara vad man ska ha den till:-)

Jag hann inte så mycket mer än att spola upp tråd på några par pinnar till nästa spets som kommer att bli Skenningehjärtan. Får fortsätta att spola upp tråd och sätta upp spetsen själv hemma.

Nu är den nya spetsen igång! Men man ser inte mycket bakom alla huvuden!!

En tjuvtitt från sidan ger ändå en aning om ifall jag är ”rätt ute”! Får vänta ett tag tills jag kan ta bort lite nålar – då kommer domen!!

Det rullar på! Känner mig nöjd. Men med dessa tunna trådar är det lätt att göra fel, helt plötsligt är det ett par för mycket eller ett par för lite. Men inget ont som inte har något gott med sig – man tränar upp förmågan att knyppla baklänges också – det är säkert bra för hjärnan 🙂

Kurstillfälle 8 den 25 mars.

Det är förenat med risk för granskning att lägga ut sin knyppling offentligt. När jag kom till kursen idag var Evas första fråga: Karin, tala om för mig hur man gör NålHÅLsbotten! AJ aj aj , jag hade läst Nålbotten…. Det var alltså inte enkelslag, nål enkelslag och extra vridning utan det skulle vara enkelslag vridning nål enkelslag vridning! Som den pedagog hon är Eva, fick jag upprepa detta då och då när hon passerade mig, med ett litet leende 🙂 på läpparna

Fröken Eva, numera kallad fröken Hök på grund av sin goda syn, hade förstorat upp och granskat min lilla snutt, och se där…. det saknas en vridning. Nu vet jag hur man gör en nålHÅLSbotten!

Eva, försöka granska den här 🙂

I studiesyfte lägger jag upp en liten bit av mina Skeningehjärtan för granskning. Så här ser alltså denna spets ut med nålbotten.

Med din fina lupp Eva kan du säkert hitta lite missade vridningar här och där… Det är något jag tycker är svårt – trots fina bilder i boken är det inte lätt att ha koll överallt. Men jag är ju bara en nybörjare så jag har rätt att göra fel och det är av felen man lär sig.

Ja vad händer nu då? Jo Vadstenahjärtan med tyllbotten och nålHÅLSbotten. Spetsen är ännu väl dold för detaljgranskning! Jag tror att jag låter nålarna sitta kvar varvet runt 🙂

Man kan roa sig på olika sätt – ett är att använda olika färger på huvudena diagonalt allteftersom man knypplar.

Jag börjar känna mig klar med Vadstenahjärtan nu.

Eva och jag är moderna och kör handledning via nätet. Hon tittar på fotona jag lägger ut och sen pratar vi lite i telefonen om hur det ska se ut.  Måste erkänna att jag satte nålarna fel i kanten mellan tyllbotten och staden först. Men se då ringde Eva (fast hon hade ju inte kunnat se något på grund av nålarna) och sa till mig att tänk på att nålen ska sitta till vänster där istället för under…

Hon har inte bara en hökblick Eva, utan även någon form av ett sjätte sinne.

Kurstillfälle 9 den 1 april.

Idag är jag ledig från kursen. Har passat på att åka ner till Vadstena igen så dynan får vila ett tag. Imorgon ska jag titta igenom mönstren i affären och välja ut något att sätta upp till sista tillfället på kursen nästa vecka.

Kurstillfälle 10 den 8 april.

Det får bli något med långa mandlar nu har Eva och jag bestämt. Jag tog med några olika mönster hem från affären och vi enades om att jag skulle sätta upp Mandelkvistar. Den som mamma alltid brukar kalla för krabborna.

Här är bildbevis att den sitter på dynan, men jag har inte hunnit så långt. Mina mandlar klarar inte av någon närmare studie, ännu i alla fall. Jag har förstått hur spetsen är uppbyggd, men nu är det lite finlir att göra mandlar och packa dem ordentligt. Pilligt att få till en snygg spolform också. Jag tycker att det var enklare med finknyppling än grov tråd.

Det är mycket annat som ska göras och kursen är slut nu – så det kanske gör att jag slappnar av lite. I helgen var vi nere på en kort visit hos mamma igen – mamma hade en resa till affären och så hon behövde lite hjälp. Vi tog en promenad i solen på lördag eftermiddag för att få en sista glimt på Klosterliljorna.

Nu är kursen slut och när vi stängde dörren för sista gången den här terminen kändes det som att tiden hade gått alldeles för fort – men i höst kommer en ny termin och jag är redan anmäld till att fortsätta 🙂

Hej då Farsta Gård för den här gången!

Dags igen – höstterminen har börjat och vi har haft två kurstillfällen redan! Och nästa gång, på onsdag, så är min fröken Eva ett år äldre, hon fyller jämnt på måndag!! Grattis!

Mycket på jobbet och ingen tid att spola på pinnar – tur att jag hade en dyna med Vågade uddar på. Bara att sätta igång.

Lika roligt som i våras… (jag har inte rört dynan under hela sommaren!!) Extra kul att man förstår hur man ska göra, men det gäller att stanna upp ibland och klura på hur man ska komma vidare i mönstret!!

Två veckor med vågade uddar får räcka – nu gäller det att komma vidare och jag har valt att göra en av mina favoriter – 2-öringen.

Så här ska den se ut när jag är klar! Det ska bli spännande att se hur min kommer att se ut 🙂

Jag hade inte funderat så mycket på hur man skulle börja, och det här hade jag inte kommit på själv, men för Eva var det en självklarhet.

7 par sattes upp på detta viset och sen

vände Eva på dynan och knypplade första ”nätringen” åt ena hållet.

Sen var det min tur att vända åt andra hållet och fortsätta med ett par ringar till, samtidigt som par sätts i för flätorna som ska in från alla håll och kanter.

Det är tråkigt att packa ihop när man har kommit igång och förstått hur man ska göra!

Det är väldigt speciellt vad som sägs när man sitter i ett rum med folk som knypplar. Nu menar jag inte vad vi diskuterar mellan slagen, för det är helt normal och väldigt trevligt och roligt. Jag menar när vi ställer frågor till Eva och Eva svarar. Men det är precis dessa konstiga ordbyten som spelar roll för att man ska förstå. Något annat som jag slås av är hur duktig Eva är. Här kommer vi dragandes med det ena mönstret efter det andra, av olika slag, och medan vi var och en sitter och brottas med just våra egna trådar springer hon runt från den ena till den andra och säger, ”titta här” eller ”du har glömt ett par” eller ”här ska det vara två vridningar” och så vidare… … Hon ser direkt vad vi behöver hjälp med för att komma vidare. Kan bara säga att hon har stenkoll och man lär sig nya saker hela tiden!

Nu blir det ett par veckors uppehåll på kursen för min del, måste åka till Chicago ett par veckor, men sen är jag tillbaka och då får vi se hur långt jag hunnit på tvåöringen.

10 oktober

Hemma igen -och jag måste erkänna att jag längtat lite till knyppeldynan. Det är roligt när man kommer på hur man ska knyppla. Redan innan jag åkte kom jag på att jag var tvungen att ta upp en av nätrundlarna,den till vänster i föregående bild. Det sätts in par till höger i duken och sedan kommer den tråd man behöver vandrandes från höger till vänster genom flätorna. Knyppling är liktydigt med problemlösning, och som matematiker är väl det just detta som tilltalar mig i knypplingen. Jag hann inte så mycket innan jag åkte till Chicago, och ”over there” har jag tänkt igenom och fått bilden klar i mitt huvud hur Tvåöringen ska knypplas – och det var detta som var kul att komma hem till! Att få pröva sin plan!

Tog bort några nålar för att se att det ser ut som det ska – och det gör det. Hoppas att Eva också tycker det!! Lite extra spännande att ta bort nålarna vid ”picoterna”, mitt livs första 🙂 Och till min glädje fans de där, precis som det ska!

Flätorna kan jag jobba lite mer på! Det är nog först när jag tar bort fler nålar som jag ser hur de blivit… Har inte riktigt koll på om de blir lika långa och så just nu – men övning ger väl färdighet!

Nu har jag satt i de sista två paren i nätringen till höger i spetsen och knypplat flätor till vänster, sen har jag gjort nätringen till vänster för att sedan vända tillbaka och är nu på väg att knyppla flätor till höger. Nu kommer det att löpa på ett par varv med alla 36 paren, nätring (tvåöring) fläta med picoter till vänster, nätring och flätor till höger. Sen blir det dags att börja plocka bort par innan det är dags att avsluta. Vi får se hur långt jag hinner till nästa kurstillfälle på onsdag. kanske hinner jag göra klart och knyppla ner denna. Sen har jag en plan vad jag ska ge mig på – men måste diskutera det med fröken först! 🙂

Det blir trängre,

och trängre

 

och nu kn det inte bli trängre, i det här läget är det 18 par + 2 par lan som trängs om utrymmet. Jag hade klara problem med hur jag skulle fixa de två sista ringarna, men då kommer min kloka fröken och säger till mig att ta nålar med mindre huvuden samt att jag ska trycka ned nålarna i botten. Att jag inte kom på det själv. Sen borde jag kanske gjort som Eva sa, att lägga ett papper över ena sidan och knyppla färdigt en ring i taget. det had nog varit lättare, för då kunde jag ha vridit dynan och fått pinnarna rakt i förhållande till ringen om ni förstår vad jag menar. Då skulle jag också kunnat fixa till nätbotten lite bättre.

Dags att fästa de sju paren på som avslutar vardera ring. Eva vrider här runt hela paketet för att göra detta på baksidan. i plastpåsen har jag samlat ihop alla par som jag tagit ut efterhand.

Vänd och återigen fastnålad ligger min lilla tvåöring här och väntar på att snart bli frisläppt från dynan.

Snart är sju par på varje sida parvis hopknutna sen är det bara ett par slag som fattas i den yttre kanten + att fästa lite trådar samt nästa ihop mellan ringarna. jag får återkomma med det nästa vecka.

Nästa gång sätter jag ett tulpan-bokmärke.

Jag startar även upp en ny sida där jag lägger upp vad mina kurskompisar håller på med!

14 november 2015

Nu har det gått några veckor sedan sist och det som har hänt för mig på kursen är följande. Jag har knypplat två tulpanbokmärken. Det första ska jag förskona er från att se men nummer två ser ni på bilden här under. Mitt är det till höger med mörkare grön färg och oblekt garn. Det andra som jag har lånat av mamma för att titta på har Anne-Marie gjort (Anne-Marie som har komponerat själva mönstret!). Alltid bra att ha lite expertstöd.

Sen har jag med lite konstnärlig frihet gjort en annan typ av tulpan, lite mer åt papegojtulpan-hållet 🙂

Det var väl inte med avsikt som det blev så, utan man kan säga att det helt enkelt blev så!

Nu har jag valt en klassisk Vadstenaspets – Blåsippan längdspets.

På gång – lite tankearbete i början för att känna in sig…

Lite längre – men nu måste jag knyppla lite till på sidorna innan jag kan avsluta den första sippan – men snart så!

Bra med en uppförstorad bild så att man  ser hur man ska göra! Återkommer när jag har 10 meter 🙂

 

Då var terminen över. Fixade nog till det mesta rätt ok hemma, men det var en sak som jag var lite missnöjd med – och det såg Eva direkt. Först sa hon – du måste sträcka lite bättre i vävbotten!! Ok sa jag, men det gör jag …. det blir inte så bra i alla fall. Då tog Eva över dynan en stund och snart visste jag vad som var fel. I sipporna, på sidorna, skulle jag lyfta ut några par och endast knyppla vävbotten med de par som var kvar…. Jag vet inte om ni kan se det på bilderna ovan, men jag har försökt fånga ögonblicket när ett par par tagits åt sidan en stund!!

Anmäld och klar för termin tre med Eva. Ser fram mot det. Under julen har jag satt upp en spets som varken jag eller mamma sett uppknypplad någon gång! 🙂  jag får återkomma med den – om jag nu kommer någon vart. Först och främst ska jag klura ut lämplig garn-tjocklek, antal pinnar osv… – Men skam den som ger sig!

Termin 3 – våren 2016

Den där spetsen jag skrev om – tja det blev inte något med den – jag vet inte vart tiden tog vägen! Men nu är terminen igång och jag har satt upp ett nytt mönster.

 

Kul att prova något nytt – så jag valde det nya bokmärket Änglarna! Fortsättning följer …

Gång 2 och 3 2016

Tiden går fort redan avverkat tre lektioner – men den här terminen är jag inte lika effektiv vid dynan. Jag håller fortfarande på med mitt bokmärke Änglarna. Det går trots allt framåt. Det har nog varit lite för mycket med både jobb och att sköta affären så något måste då stryka på foten. Det är dock otroligt rogivande när man väl får sätta sig ner och knyppla en stund – tiden flyger iväg och hjärnan får vila sig trots att man tänker hela tiden.

Något som jag tycker är roligt på kursen är att lyssna på när Eva går runt och hjälper till, det är ett speciellt språk och alla fattar – men för en utomstende måste det låta konstigt. Förra gången reagerade jag när Eva frågade Berit om hon hade gjort ett själbyte!Kan man göra det?  Eller var det kanske ett skälbyte. 🙂

Förresten – vi utvecklar ny knyppling på kursen! Eller vad sägs om att knyppla vingslag? Jag vet inte om det var ängeln som förvirrade Eva eller om det helt enkelt var så att hon var lite trött  – men det väckte helt klart stor munterhet när hon sa att det skulle vara ett vingslag. Jag ser med glädje fram mot nästa tillfälle.

Och så var det helt plötsligt slut!

Vart tar tiden vägen – den här terminen har jag inte varit lika flitig – kanske beroende på att det blivit mer arbete med att hjälpa mamma med affären. Nåväl – lika roligt är det i alla fall!Även om jag inte varit särskilt produktiv. Det har blivit ett halvt ängel-bokmärke som jag avslutade då det blev lite fel här och där. Sen blev det ett till – den här gången blått. Ok för er med lupp och god syn så finns det några skavanker även här – men de får vara kvar.

Och så här i elfte timmen satte jag upp en ny spets – Inez fjärilar. Det har blivit en rapport – så jag har fått koll på hur pinnarna ska gå. Det är lite för många vridningar i kanterna – men det ska jag justera i fortsättningen. Alltid lika kul när man hittar logiken i ett mönster!

 

Jaha – då var det slut för den här terminen – men fortsättning följer i september 2016!

Höstterminen 2017

8/10 2017: OJ…. – ett helt år har gått och här har det varit tomt! Det är väl så att man inte hinner med allt och även det att jag även om jag gick kurs inte hann med att knyppla så mycket förra året. Får försöka skärpa till mig nu! Jag hade satt upp en Alva på dynan inför stora knyppeldagen i Vadstena i år, sen har den varit vilande – bland annat på grund av att jag bröt handen i somras. Men nu kan jag inte skylla på det längre och snart är den klar. Tilläggas bör att jag klantade till det så jag har knyppla baklänges och börjat om från början. Visar några bilder hur jag har vikt undan en flik för att få bättre plats med pinnarna och framförallt att trådarna inte ska fastna i nålarna. På onsdag ska jag göra klart och börja fästa ihop det hela och jag återkommer med några bilder till då.

 

På dynana har jag knypplat Alva i melerat garn, men det blir effektfullt att blanda med halvblekt och låta det melerade bli en del av mönstret!

 

Sista uppdatering den 8 oktober 2017

Karin Landtblom