Karin Granbom Johansson

Det är inte alltid att man ärver en vän – men det har jag gjort – och hon heter Karin! Men vi backar bandet och börjar denna historia från början.

Jag kan inte säga exakt när Karin besökte affären för första gången–det jag vet är att en vänskap växte fram mellan mamma Gunnel å ena sidan och Karin och hennes man Sten-Inge å den andra. En av de första händelserna var att Sten-Inge uppmärksammade mamma på att en spets var fotograferad med avigsidan upp på katalogbladet till en spets. Det var runt år 2000, och på den tiden hade man inte samma tillgänglighet med dator och skrivare – men Sten-Inge hade resurser och fixade till en ny korrekt bild. Sedan dess har det hänt mycket.

På tavlan bakom mamma och Karin kan man se lite av vilka mönster som var igång på den tiden. Likaså om man tittar på bilden nedan kan man se lite mer av hur det såg ut då. Mammas (och mitt) intresse av kort var ständigt närvarande i affärens sortiment! Man kan även se mammas egenritade glassförbudsskyltar! 🙂

Här nedan ser vi bilder på både Karin och Sten-Inge när de hälsade på i butiken 2003!

Karin som under många år varit knyppel-lärare på sommarkurserna i Vadstena spenderade mycket tid hos mamma i affären och på den vägen kom det sig att hon hjälpte mamma med en del mönster. Till att börja med var det att bearbeta gamla mönster. Prickar måste sitta på rätt ställen och så vidare. I använda mönster töjs hålen ut vilket medför att utseendet på spetsen på sikt försämras, det är alltså viktigt att pricka hål noggrant, men också att inte använda gamla mönster som har blivit slitna. På det viset blev Karins hjälp väldigt välkommet! Men jag skulle säga att det var nog vänskapen som var det centrala. Mamma hann med ett antal samtal på en dag, till olika personer. Och när det var numret till Skövde som ringdes kunde det lika gärna bli ett samtal till Sten-Inge som till Karin. Karin har även komponerat ett flertal mönster på egen hand. I början ville hon inte ha med sitt namn på mönstren–men på senare tid kände hon att det var ok att tala om att hon låg bakom skapelsen. Tidigare hade mamma använt alla namn vi hade i släkten för att namnge nytryck av gamla mönster som tidigare inte hade funnits till försäljning. Ett gammalt mönster som gavs ut på en rund duk med ovanpåliggande mandlar var först tilltänkt att den skulle få heta Gunnel! Men när det väl blev dags att bestämma sig ville inte mamma det. Den fick då istället heta Inge, naturligtvis med Sten-Inge i tankarna. Detta är det enda mönster vi har i produktionen med ett mansnamn. Duken syns nedan i bild. Den är 64 cm i diameter. Upptäckte när jag plockade fram bilder till denna text att jag missat att lägga upp mönstret på hemsidan! 🙂

Vi har dock ändå fått till ett mönster som heter Gunnel – år 2021. Det ursprungliga mönstret är till en tunnare spets (som mamma tyckte mycket om)–men Karin bearbetade det till grovlek 60/2. Med utgångspunkt från längdspetsen blev det även ett kvadratiskt och ett rektangulärt mönster. Båda två är helknypplade. Utifrån Karins erfarenheter som knyppel-lärare blev det många helknypplade mönster. Det är enklare slutföra ett sådant arbete då man slipper att fälla in! Misstänker att det här och där i olika lådor finns ett rätt stort antal oinfällda bårder! Något annat som var utmärkande för Karin var hennes experimenterande med färger. Hon älskade färg och tyckte om att kombinera även med färgad lantråd. På bilderna nedan ser ni en snutt av förlagan, just denna från Clara Löfs provbok, samt längden Gunnel. Bilden under Gunnel är ett mönster som heter Blomsterranka. Här ser vi lite av hennes kärlek för färg!

Om man följer hur hon namngav mönster så ligger det mycket eftertanke och lek med ord bakom namnen. Vissa namn följer samma rutin som även en del äldre mönster fått sina namn på. Ni känner alla till mönstret sockerudd med spindel, vilket helt enkelt är att man kombinerat sockerudd med spindel. Det finns ju även ett mönster som bara heter sockerudd – och som således inte har några spindlar. Av Karins mönster följer bland annat mönstret spindlar i väven samma princip. Fokus på några olika tekniker.

Det finns också andra namn på mönster som sätter fokus på utseendet – till exempel Ringlek och Bottenlek. Sedan har vi namn som Gummor och gubbar och Catwalk som beskriver motivet. Nedan ser du dessa mönster i tur och ordning. Gummor och gubbar blev både längdspets, bokmärke och helknypplad duk!

När Rådhustorget i Vadstena skulle renoveras såg jag på bilder att det vinnande konceptet hade tagit Inez mönster Rosen som utgångspunkt till en stenläggning. Jag pratade med Karin om detta och att det vore trevligt med ett längdmönster med Rosen. Karins hjärna nappade alltid på den typen av utmaningar – och efter ett flertal samtal och utprövningar var det klart. Hon var så skicklig! När hon ändå var i farten blev också en Kvadratisk helknypplad duk, Rosor, och sedan även ett hörn till längdspetsen om man hellre ville knyppla en bård. Nedan ser du längdspetsen Rosor.

Samma sak hände då Clara med udd återutgavs. Mönstret är döpt av mamma en gång i tiden då hon gav ut mellanspetsen av Clara. Clara var då en hyllning till Clara Larsson som också var spetsförläggare och mycket skicklig knypplerska i Vadstena. Mönstret i sig var ett vanligt mönster, åtminstone under 1800-talet och början av 1900-talet, och återfinns i många olika provböcker. Efter att ha jämfört minst fem olika provbitar så blev mönstret till slut så här i Karins version:

Karins läkare i Göteborg heter Lars. 2022 fick han fick ett knypplat specialbokmärke med sitt namn. Den 10 augusti 2022 fick min man Lars ett likadant bokmärke på namnsdagen. Detta är så typiskt för Karin. Alltid så snäll och alltid så omtänksam. Hon hade nog koll på varenda en i vänskapskretsen både på födelsedagar, namnsdagar men även till jul!

Man skulle kunna säga att hon hade ett hjärta av Guld. Nedan ser ni hjärtmönstret till hjärtnyckelringen! Jag hade beställt nyckelringar från Kina, och ett tu tre hade Karin fixat ett mönster!

Även ett annat av hennes mönster stämmer väl med henne som person – Med Hjärtat i Centrum!

Till min glädje kan jag meddela att det kommer två mönster till framöver. Det ena har Karin tagit fram utifrån ett äldre mönster, det andra har hon komponerat själv. Båda dessa har namn inom ett helt nytt sätt att tänka – vilket inte kommer att avslöjas ännu. Jag hoppas att kunna ge ut dessa mönster i höst. Karin hade gett sig den på att bli klar med dessa mönster – vilket hon blev bara några dagar innan hon gick bort. Och våra telefonsamtal och sms fortsatte ända in i det sista.

Sista gången jag träffade Karin var i Vadstena 2022. Vi avslutade veckan med en räkmacka på leksaksmuseets fik nere vid slottet. Här på bilden syns Karin tillsammans med Sten-Inge och min man Lasse.

Jag började med att skriva att jag ärvde Karin. Hon tillhörde på något sätt inventarierna och när min mamma dog blev det så naturligt att ta över henne – som en vän! Vi hade mycket kontakt – ibland dagligen. Alltid väldigt glada och roliga samtal. Hon inte bara knypplade, hon broderade en hel del också. En period var det talesätt som broderades. Då fick jag en liten tavla med nedanstående tänkvärda ord. Följ hennes råd och var lite glada – alldeles i onödan.