Mandlar och Koriander

Mandlar är ungefär som koriander – antingen tycker man om dem eller så tycker man inte om dem! Om man gillar mandlar eller ej handlar nog om att om man inte tränat tillräckligt på dem så kan de vara lite knepiga att göra. Det gäller att inte ge upp efter ett försök!

Som framgår av den tidigare artikeln här på hemsidan, Ett upprop för mandlarnas existens https://elsapetersonsspetsaffar.com/ett-upprop-for-mandlarnas-existens/ är jag väldigt förtjust i mandlar. Om du klickar på länken kan du se bilder av både grövre och tunnare slag – både bladmandlar och små kvadratiska mandlar. Jag tycker att mandlarna för med sig ett alldeles eget liv till en spets. Ovanpåliggande mandlar är utsökta – spetsen får genom dessa en tredimensionell känsla. Ett exempel är mönstret Mandelkvistar (ett namn som ”uppfanns” när mamma gav ut det mönstret). Senare brukade mamma kalla mönstret för Krabbspetsen. Och som vanligt – från början hade spetsen endast ett nummer i spetsförläggarens mönsterbok. Och som vanligt … olika mönsterförläggare hade olika nummer då de var och en placerat in mönster i sin egen ordning.

 Ett annat exempel är Amanda (också mammas namngivning efter ett av hennes barnbarn). Ett dekorativt mönster som bland annat har använts till brudkronor.

Varför är det då ont om mandlar i modernare spetsar? Ett svar är att många upplever dem som svåra att knyppla. Tänk då så här – om du häller ut alla mandlar ur en påse och tittar på dem så är alla inte lika! Om naturen kan variera utseendet på en mandel så kan du! Om vi backar bandet så var inställningen till en spets utseende annorlunda inom den traditionella Vadstenaknypplingen än den inställning som smög sig på från 1930-talet och framåt. Tidigare var det en självklarhet att 2 olika personer knypplade på sitt sätt – även om de följde mönstret hade de lite olika sätt att ta sig fram.  Man får även tänka på att man inte hade några beskrivningar. Något annat att tänka på var att tillgång på garn var på ett annat sätt. Vad hände då? Jo ibland kunde en spets se lite mer kompakt ut om garnet var lite tjockare och ibland kunde den tvärtom se lite gles ut. Klart att man hade en bild av vad som vore det vackraste, men samhället var annorlunda t.ex. vad det gällde tillgång av material. I ett försök att ”räta upp” och välja ut lämpliga mönster genomfördes 1936 en tävling. Denna tävling innebar att en mängd mönster kunde ha försvunnit från arenan. Som framgår av urklippet nedan medförde denna tävling en potentiell stor utrensning på mönster.

Apropå garn – det sker förändringar även nu för tiden. Om vi håller oss till Holma Hälsinglands garn (Bockens) så har nog flera av er uppmärksammat att garnkvaliteten är annorlunda i dag än förr. Det är flera detaljer i tillverkningsprocessen som är annorlunda – så även om det då var väldigt tillrättalagt med vilket garn som skulle vara perfekt i en viss spets enligt urklippet ovan så stämmer det inte idag. (och ”perfekt” enligt vem tänker jag)

Ett sätt att styra upp ytterligare var att plombera spetsen (se urklippet ovan och nedan). Tänk er själva – på den tiden fanns det flera spetsförläggare med rötterna i spetsförläggartraditionen i Vadstena som saluförde bra många fler mönster än dessa utvalda spetsar. Plombens betydelse salufördes stenhårt vilket ledde till att spetsförläggare som min mormor Elsa, Frk Randel och Klara Larsson fick fullt sjå att övertyga sina kunder att de spetsar de sålde var äkta. Det ledde på sikt till att var och en skaffade egna äkthetsmärkningar. Den första plomben som mormor hade ser du i bilden ovan.

Jag är beredd att påstå att vi hade varit mycket fattigare gällande Vadstenamönster om inte min mormor Elsa var så ihärdig – hon höll igång spetsbutiken fram till att hon var 80 år. Därmed fanns hela historiken bevarad och min mamma Gunnel som tog över, fortsatte fram till att hon var 92 år. Hennes kulturgärning att ge ut gamla Vadstenamönster är ovärderlig. Nu ser jag det som min uppgift att berätta om allt jag vet. Om vi tar föregående inlägg ”Vad är en svensk spets” som ett exempel. Den likriktning som påbörjades med start på 1930-talet medför att flertalet idag tror att det finns en Sockerudd med spindel som har en viss bredd och en viss tjocklek. Tittar vi på historien ser vi något annat – en hel drös med olika variationer.

Ett annat svar på varför mandlar sorterades bort är att de inte passade in i det moderna samhället. En modern kvinna skulle ägna sin tid till annat än att stryka mandlarna till rätta på lakansspetsen, gardinen eller kaffeduken. Visst är det så att en anpassning sker i och med att samhäller ändras – men som jag upplever det är detta något som sker per automatik. Och enligt mig och vad jag ser så används även gamla spetsar i nya situationer.

Jag tycker att man behöver passa sig för att fördöma. Såväl för spetsar som för allt annat är ju ”smaken som baken” – olika – och vem har mandat att vara den som tycker rätt? Jag fördömer inget modernt – men jag tror att många gläds åt att jag bitit mig fast i den traditionsbundna mönsterskatten (se urklippen nedan).

För att ge ett sista exempel som handlar om historiens gång och att historien upprepar sig vänder jag mig till Elisabeth Thorman i Äkta spetsar. Hon skriver bland annat om spetsarnas förfall då Torchonspetsar började knypplas i allt högre grad i Vadstena. Då tänker jag – vad är det för fel på dessa? De är ju vanliga även idag och den som knypplar dessa är säkert jättenöjd med det. Hon skriver också att mönster som tar intryck från naturalism är stillösa. Boken är skriven 1913 och Jugend som konststil hade funnits ett tag. Uppenbarligen var hon inte förtjust i denna och fördömde därmed även spetsar inom denna stil. En som däremot gillade Jugend var min morfars kusin Inez Pettersson som var mönsterriterska i Vadstena. Det kan man se i många av de mönster som hon komponerade. Ett exempel ser du i nästa bild. (och att Jugend åter är populärt kan vi ju se i alla olika auktionsprogram som går på TV)

Oj – det blev en lååååång utläggning idag – mer än jag hade tänkt från början! 😊Men jag hoppas att du kanske tycker lite bättre om mandlar nu! Man kan ju tycka om dem utan att knyppla dem. Ungefär som att en planta koriander kanske kan vara vacker att se på även om man inte tycker om smaken! Och om man gör som föräldrar i alla tider sagt – att du ska smaka lite grand – så kanske man kan lära sig både att knyppla mandlar och att gilla koriander. Jag gillar båda.

Om du vill följa min hemsida – se instruktioner på hemsidan. Om du är osäker på hur du gör så skicka ett mail till elsapeterson.spetsar@gmail.com så hjälper jag dig. Samma sak om du vill beställa något. Skriv en beställning i Order och kontakt – eller skriv ett mail eller ett sms till 076 16590300 så hjälper jag dig. Knyppelledare? Beställningar till knyppelgrupper får som vanligt 10% rabatt. Och som vanligt – snabba leveranser.

Sport och knyppling förresten – Guld och Silver i skidskytte idag och Guld för Sara i simningen! Fortsatt trevlig helg önskar Karin Landtblom!