AURORE INGELOTZ

Aurore Ingelotz var spetshandlare i Vadstena mellan åren 1889 – 1893 (Idun 1897:23). När hon lämnade Vadstena för att arbeta som värdinna på Grand Hotell i Saltsjöbaden övertogs hennes spetsrörelse av Mathilda Sjöstrand.

Aurore Ingelotz, bilden hämtad från Idun 1897:23

På detta fotografi ser vi systrarna Aurore och Ebba vilka båda hade anställning på Grand Hotell i Saltsjöbaden. De är systrar till Louise farmors mormor, och det är just av Louise vi har fått detta foto. Även bilder av sigill och framförallt den fantastiska artikeln som du kan läsa lite längre fram har Louise bistått oss med. Vi är mycket tacksamma för detta!

 

Familjen Ingelotz adlades på 1700-talet och i familjens vapen syns tre hästskor, stjärnor och en häst. Sigillen till höger med vapnet och initialer har tillhört Auore Ingelotz.

Mathilda Sjöstrand inte bara övertog rörelsen, utan fortsatte också på samma adress som Aurore Ingelotz hade haft, Storgatan 18. Senare, efter att även Mathilda Sjöstrand hade lagt ner sin rörelse påträffades mönster på vinden på Storgatan 18. Dessa mönster hamnade i Elsa Petsersons Spetsaffär och låg länge oknypplade. Det var först 1973 som de plockades fram och den första av två tavlor knypplades. Tavlan mäter ca 50 cm i diameter, och det gick åt ca 1000 pinnar för att knyppla tavlan.

Gunnel Landtblom och den knypplade tavlan, Östgötabladet 23 juli 1973.

Även den andra tavlan har knypplats. (Bättre bilder kommer)

Mönstren till dessa båda tavlor är skänkta till Vadstena Spetsmuseum.

Den fråga man ställer sig är naturligtvis: Vem har komponerat dessa mönster? Med den bakgrund ovan beskriven är det troligt att mönstren är komponerade av Aurore Ingelotz. Nästa ledtråd vi har är en artikel i tidskriften Idun. Genom Idun nr 21 1897 vet vi att Aurore Ingelotz under sin period i Vadstena komponerade mönster i parament stil, dvs kyrkliga textila föremål. Vi får också information om att en spets levererats till Rom. Detta ger oss några pusselbitar till som stämmer överens med vårt antagande.

Idun 1897:21

Så här långt kom vi med dessa ledtrådar. Vi kan göra vissa antagande men vi kan inte till hundra procent binda Ingelotz till mönstren. Nu har vi dock kommit mönstren ytterligare ett steg på vägen i och med att vi i affären hittade ett par mönsterbitar till vad vi trodde var en altarspets. När vi tittade närmare såg vi att det var två olika mönster, men svindlande lika.

Vi ser att dessa båda mönster är väldigt lika varandra och att det finns likheter med tavlorna. Korset har samma form och likaså vindruvsbladen. Skillnaden mellan dessa altarspetsar är att i den ena hänger bladen ned ovanifrån och i den andra kommer bladen nerifrån. MEN det som är mest intressant är att det är exakt samma figurer som i de knypplade tavlorna. Detta mönsterfynd ledde sökandet vidare den här gången på internet, och efter ett par sökningar kom följande träffar:

I Nordiska museéts digitala arkiv finns denna altarspets

http://www.digitaltmuseum.se/things/altarspets/S-NM/NM.0203185

Denna altarspets kommer från Ingegerd Petrellis spetssamling och den som har komponerat mönstret ÄR Aurore Ingelotz. Skönt att äntligen hitta något vi vet att hon har gjort. Om vi nu jämför Vindruvsbladen med tavlorna och mönstren på altarspetsar ovan ser vi återigen stora likheter vilket gör att vårt antagande stärks, nämligen att det är sannolikt att det är Aurore Ingelotz som komponerat mönstren till tavlorna och i så fall sannolikt även altarspetsarna.

Sökningen efter altarspetsar på internet ledde också till en altarspets i Rogslösa kyrka. Även här ser vi påfallande likheter med ovanstående spetsar och mönster.

Bilden är hämtad från http://www.knyppeldynan.se/sidor/Spetsrunda/Rogslosa/PICT0201.JPG

Vi ser att i samtliga mönster ovan har vi snarlika varianter av vindruvsbladen. Vi ser också att korsen i tavlorna och de tre olika altarspetsarna är väldigt lika. Även bladen i udden har likheter. Samma mönster återfinns även i Randels samling på Vadstena spetsmuseum. Den som finns på spetsmuséet ser ut att överensstämma med ett av de mönstren vi hittade i Elsa Petersons Spetsaffär.

Spets ur Randels samling på Spetsmuséet i Vadstena.

Mönster ur Elsa Petersons Spetsaffärs mönstersamling.

Vad det gäller spetsen som visas lite tidigare från Nordiska museet så känns även den igen på ett foto av Klara Larsson och hennes syster Signe samt Ida Eriksson. Sally Johansson har i sin bok Knyppling i Östergötland skrivit att spetsen heter Rosen och liljan och att udden som Signe Larsson i mitten knypplar heter Rosenudden.

Man ser tydliga likheter mellan den spetsen Klara Larsson knypplar till vänster i bilden och den från Nordiska museet. Spetsen Klara knypplar är 42 cm bred! Om man jämför dessa båda spetsar ser man att det skiljer lite om man tittar på den delen som väl ska föreställa en lilja.

Ja här slutar denna undersökning och istället för att ha ett bestämt svar på frågan om det är Aurore Ingelotz som komponerat mönstren på tavlorna så är det väl snarare så att frågorna har blivit fler. Men visst verkar det sannolikt att det är Aurore Ingelotz som ligger bakom både tavlorna och altarspetsarna. Det finns onekligen stora likheter och andra fakta som binder henne till mönstren.

Nu får ni glömma en del av det ni har läst för nya fakta i målet har kommit oss till del tack vare Louise och tack vare Kalmar tidning 2 december 1895. Nu kan vi ta bort det där med sannolikt. Nu kan vi istället säga: Det är Aurore Ingelotz som har komponerat tavlorna. I artikeln finns följande att läsa:

 

Vilken lycka att de skrivit så utförligt om denna fantastiska altarspets. Tänk själva vilken gigantisk skapelse. Jag har försökt göra en bild av duken bara för att de ska bli lättare att förstå.

Ni får koppla på fantasin nu. Stega till att börja upp 4,4 meter på golvet, om du nu är i ett rum som är så pass långt. Sedan tänker du 90 centimeters bredd + spets runt om som är 20 centimeter bred, detta ger en bredd på 130 cm. Detta innebär att det gått åt cirka 10 meter altarspets! Den måste ha varit magnifik! Och spetsen då? Är det inte sannolikt att det är en de varianter jag ovan har beskrivit, kanske någon av de vi har hittat mönster till eller kanske den som finns i Rogslösa. Med tanke på att Aurore Ingelotz mönster på medaljongerna har återfunnits hos oss är det lätt att tro att även altarmönstret kan ha hamnat i Spetsaffärens äga.

Vi får genom denna artikel en uppdatering även vad det gäller årtal! Nu vet vi att den tillverkades senast 1895. Själva mönstren kan vi inte datera utifrån dessa, mer än att vi vet att de är äldre, sannolikt tillverkade under hennes aktiva år som spetshandlerska. Denna information gör också att vi kan ifrågasätta den datering av altarspetsar som finns på Nordiska museets digitala arkiv. Där står det att den ena av altarspetsarnas mönster komponerats 1905-1910 vilket inte stämmer överens med den information vi kan lämna.

Och vet ni vad? Här kommer mera!

Även denna altarspets finns i Nordiska muséets arkiv, och mönstret är komponerat av Aurore Ingelotz.

Uppdatering 16 september 2013

Bilden visar ytterligare en altarspets som Aurore Ingelotz komponerat. (Nordiska museet). Spetsen har vissa likheter med ”Rosen och liljan” samt ”Rosenudden” som finns ovan.

Aurore Ingelotz har gjort fler avtryck i knyppelvärlden trots sin korta tid som spetshandlerska i Vadstena. 1893 var hon utvald att representera Sverige på The Columbian Exhibition i Chicago. Kvinnor från hela världen deltog och deras utställningar var samlade i the Womans building. På planlösningen ser man Sveriges placering. Deras yta ser liten ut med tanke på att det var bra mycket mer än spetsar som visades upp! Sveriges avdelning är på markplan och ligger strax under Spaniens plats.

Kvinnor bjöds i oktober 1892 in för att visa upp sina alster, tavlor, träsnideri, litteratur, kompositioner, vävnad, knyppling, broderi och så vidare till utställningen. Efter denna inbjudan hölls i november 1892 en Basar på Börsen i Stockholm där en kvinnokommitté hade i uppdrag att välja ut de alster som fick delta. vad det gäller spetsarna kan man i Idun 1892:49 läsa att:

Att just Vadstenaspetsarna nämns särskilt säger något om dess kvalitet. Hur mottogs då Vadstenaspetsarna? I Dagny 1895:2 beskriver man spetsar från olika länder och de svenska spetsarna får följande utlåtande:

Egendomlighet!? Min första tanke var egendomlig i den bemärkelse man först tänker på. Men genom en av mina assisterande medintresserade spetsentusiaster kan jag meddela att egendomlig också betyder speciell eller särskild, och ganska mycket i gammalsvenskan betyder väldigt mycket. Detta gör att vi med dagens språk kan skriva om utlåtandet sålunda: Sverige mötte på tävlingsplatsen mycket beundran på grund av de vackra vadstenaspetsarnas unika karaktär.

Om man tittar på kartan ställer man sig frågan; Hur tog de sig dit och hur lång tid tog det på den tiden, 1893?

Det var en fråga som även en kvinna ställde i Idun 1893:4.

Frågan utreds i Idun 1893:4 och 1893:5 och svaret sammanfattas på följande sätt.

Att Vadstenaspetsarna representerades av spetshandlerskorna Ingelotz och Randel framgår i diverse olika skrifter, men i övrigt är det svårt att hitta information om vilka som var med. Därför är det extra roligt att kunna berätta om ytterligare en person som var med, nämligen Sanna Andersson. (läs mer om Sanna på sidan om Hulda och Sanna Andersson)

I jakten på något helt annat öppnade jag en byrålåda på vinden hos Gunnel Landtblom, och vad hittade jag där om inte ett diplom! Diplomet är tillskrivet Sanna Andersson och hon har fått diplomet för her skill as an expert lacemaker och för att hon assisted the production and perfection of the exhibit of Aurore  Ingelotz.

I kanten runt om har någon översatt all text i diplomet till svenska.

Nu har jag hittat ytterligare en koppling mellan A. Ingelotz spetsaffär och systrarna Hulda och Sanna Andersson. Den 16 juni 1898, samma år som Sanna dog, deltog de tillsammans med Randels spetsaffär på en utställning på ett Landtbruksmöte i Östergötland. Med tanke på årtalet var det Mathilda Sjöstrand som hade rörelsen då. Av artikeln framgår att de har premierats. Knypplingsaffärerna har erhållit silvermedlajer och knypplerskorna prispengar.

8 kronor på den tiden var mycket pengar. Om man räknar om 8 kr utifrån den devalveringen vi har haft så motsvarar det i dagens penningvärde ca 450 kronor (http://www.ekonomifakta.se/ ).

Karin Landtblom

22 augusti 2013

Uppdaterad 27 augusti 2013

Uppdaterad 29 augusti 2013

Uppdaterad 16 september 2013